Sandras Soulfulness

Den eviga längtan…

Det är mindre än fyra veckor kvar tills jag avslutar min nuvarande anställning. Med andra ord – nedräkningen har börjat på allvar!

Det är med skräckblandad förtjusning som jag kastar mig ut i ett ovetande fullt av möjligheter. Ingenting är bestämt. Allting är möjligt. Och jag längtar.

Idag har jag funderat mycket på just längtan. För jag tycker alltid att jag längtar till något, och jag är väl knappast ensam om det? Jag längtar till helgen, längtar till sommaren, längtar efter kvalitetstid med mig själv/min familj/mina vänner, längtar till sömn och läggdags, längtar till nästa måltid… Ja, du fattar. Idag fick jag en klar tanken som kändes så självklar men ändå så svår att ta till sig. Mängden längtan står i direkt relation till min förmåga/oförmåga att vara i nuet.

Mängden längtan står i direkt relation till min förmåga/oförmåga att vara i nuet.

För visst är det egentligen exakt vad längtan är? En vilja att vara någon annanstans än där jag är just, precis NU. I söndags när det var 23°C varmt och jag låg avslappnad och solade på min altan så längtade jag ingen annanstans. Eller när jag i lugn och ro åt frukostgröt tillsammans med J i morse. Eller nu ikväll när jag njöt av solnedgången under en filt och hörde fåglarna kvittra.

Vid sådana tillfällen är det lätt att vara soulful och ta in livet fullt ut. Det är svårare när jag stressar på jobbet, får avstämning på ICA eller kommer hem vrålhungrig och snabbt behöver lösa middag men kylen är tom. Om du frågar mig behöver du vara a freaking master of mindfulness för att uppleva livets njutning i dessa lägen. Jag tänker att jag har två val:

  1. Träna mig till att bli a freaking master of mindfulness.
  2. Fylla livet med fler härliga tillfällen när det är lätt att vara soulful och samtidigt minimera saker i mitt liv som försvårar min möjlighet att vara i nuet.

Trust me, du behöver inte ta till lika drastiska åtgärder som jag och säga upp dig från jobbet, starta företag och vända lovet upp och ned. Det räcker att börja med små aktiva val, varje dag. Det är inte lätt, men så skönt när tråkiga ”måsten” prioriteras bort till förmån för njutiga ögonblick i nuet. Alltid värt det ❤️

Eller så gör du som jag! Varför inte? Vad är egentligen det värsta som kan hända när Universum alltid håller dig om ryggen? Jag tänker att jag får se om knappt en månads tid 😉

Puss och god natt,

Sandra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.