Sandras Soulfulness

”Hoppat utan att veta vad jag ska göra sen”

Igår fick jag ett meddelande från en vän till mig. Hon skrev: ”Gokväll, Har just nu gjort en ”Sandra”. Hoppat utan att veta vad jag ska göra sen. Sagt upp mej. Känner att drygt 12 år räcker. Har inget mer att ge”.

Jag läser meddelandet igen nu ikväll och mitt hjärta fylls av en sådan värme och min mage med ett välbekant pirr. Vilket mod det krävs för att våga hoppa utan att veta vart en landar. Men vilken belöning det ger den dagen en vågar följa sitt hjärta!

Idag är det exakt en vecka sedan jag avslutade min fasta anställning. Och vet du vad? Jag vet fortfarande inte helt säkert vart den här resan kommer att leda mig, men jag vet att jag fattade rätt beslut. Jag vaknar på morgonen och känner i hela själen att jag är precis där jag ska vara, att allting är väl. Resten hjälper Universum mig att lösa efter hand.

IMG_0442(2)

Jag känner en äkta lycka när jag får höra att någon annan i min omgivning har vågat göra det samma. Jag vet att mitt beslut kommer att leda till så mycket fina saker och om en av de är att jag kan inspirera andra i min omgivning till att våga ta samma steg, då är jag mer än lycklig.

  1. Om du trivs där du är, underbart. NJUT!
  2. Om det är lite kämpigt just nu, kämpa på. Du klarar mer än vad du tror.
  3. Om du har kämpat och kämpat och kämpat men uppförsbacken bara fortsätter, tänk tanken att lämna situationen (även om du inte har en plan). Om det får ditt hjärta att sjunga, då är det dags.

raise-3338589_1280

Det är en berusande och livgivande känsla att hoppa utan att veta vad en ska göra sen. Läskig men underbar. Vilken av de tre ovanstående punkterna passar in på din nuvarande livssituation?

Livet är mer än jobb, måsten och åtaganden. Ge dig själv gåvan att leva ♥
Sandra

Sandras Soulfulness

Happiness is the new rich

Det börjar närma sig ett år sedan jag började skriva på den här sidan. De första månaderna skrev jag bara för mig själv, för att kunna följa min egen utveckling. Det kändes skönt. Prestigelöst. Det blev lite tuffare när jag öppnade upp och bjöd in er, jag kände genast lite mer press att leverera.

Skrivandet har hela tiden varit ett försök för mig att sortera det som händer omkring mig, men framför allt inom mig. Och jag är glad och tacksam att du fortfarande är med på resan. Om du har varit med från starten så vet du hur mycket som har hänt. Jag är stolt över de steg jag tagit och de beslut jag har fattat. Hur långt jag har kommit på så kort tid.

Och vet du vad? Det är faktiskt nu det börjar på riktigt. Jag känner det i hela kroppen! Jag är på väg. På väg dit jag ska vara. På väg mot mitt sanna jag och mitt stora syfte. Jag är tryggt guidad och varsamt vägled ❤️

Om en vecka, då står jag helt på egna ben och kontrollerar själv min tid. Jag känner mig glad och förväntansfull. Då har jag också en förhoppning om att ta denna plattform till nästa nivå för att ge dig chansen att följa mig ännu närmre på min väg. Jag känner stor tacksamhet om du vill fortsätta följa mig!

Vi hörs snart,

Sandra

Sandras Soulfulness

”Begränsa dig inte” – Humlan

Enda sedan jag var liten så har jag haft en oförklarlig fascination för humlor. Mamma har berättat att jag brukade rädda humlorna som flugit in genom att bära ut de med bara händerna (before I got wise, obviously). Men jag har helt enkelt alltid tyckt om och känt lite extra kärlek för dessa knubbiga insekter.

Igår flög en liten stackare in genom vår ytterdörr som stod öppen i sommarvärmen. Den har sedan spenderat dygnet med att envist flyga mot vårt takfönster som sitter alldeles för högt upp och därmed omöjliggjort en räddningsinsats. Den började sitt surrande och studsande mot fönstret redan kl 05.30 i morse = väckarklocka överflödig.

Idag när jag kom hem så låg den darrande på vårt köksgolv och jag kunde äntligen lyfta ut den på altanen. Väl på utsidan insåg jag snart att den lilla stackaren var alldeles för utmattad för att kunna räddas och trots envisa försök att ge den sockervatten (är det ens något den vill ha?) och uppmuntran så gav hen snart upp 💔 Med tanke på djuret storlek så gjorde det oproportionerligt ont i hjärtat.

Av nyfikenhet gick jag in och hämtade Solöga för att slå upp vad humlan kommer med för budskap.

Tack fina humlan för att du påminner mig om att allt är möjligt 🐝

Namaste,

Sandra

Sandras Soulfulness

Den eviga längtan…

Det är mindre än fyra veckor kvar tills jag avslutar min nuvarande anställning. Med andra ord – nedräkningen har börjat på allvar!

Det är med skräckblandad förtjusning som jag kastar mig ut i ett ovetande fullt av möjligheter. Ingenting är bestämt. Allting är möjligt. Och jag längtar.

Idag har jag funderat mycket på just längtan. För jag tycker alltid att jag längtar till något, och jag är väl knappast ensam om det? Jag längtar till helgen, längtar till sommaren, längtar efter kvalitetstid med mig själv/min familj/mina vänner, längtar till sömn och läggdags, längtar till nästa måltid… Ja, du fattar. Idag fick jag en klar tanken som kändes så självklar men ändå så svår att ta till sig. Mängden längtan står i direkt relation till min förmåga/oförmåga att vara i nuet.

Mängden längtan står i direkt relation till min förmåga/oförmåga att vara i nuet.

För visst är det egentligen exakt vad längtan är? En vilja att vara någon annanstans än där jag är just, precis NU. I söndags när det var 23°C varmt och jag låg avslappnad och solade på min altan så längtade jag ingen annanstans. Eller när jag i lugn och ro åt frukostgröt tillsammans med J i morse. Eller nu ikväll när jag njöt av solnedgången under en filt och hörde fåglarna kvittra.

Vid sådana tillfällen är det lätt att vara soulful och ta in livet fullt ut. Det är svårare när jag stressar på jobbet, får avstämning på ICA eller kommer hem vrålhungrig och snabbt behöver lösa middag men kylen är tom. Om du frågar mig behöver du vara a freaking master of mindfulness för att uppleva livets njutning i dessa lägen. Jag tänker att jag har två val:

  1. Träna mig till att bli a freaking master of mindfulness.
  2. Fylla livet med fler härliga tillfällen när det är lätt att vara soulful och samtidigt minimera saker i mitt liv som försvårar min möjlighet att vara i nuet.

Trust me, du behöver inte ta till lika drastiska åtgärder som jag och säga upp dig från jobbet, starta företag och vända lovet upp och ned. Det räcker att börja med små aktiva val, varje dag. Det är inte lätt, men så skönt när tråkiga ”måsten” prioriteras bort till förmån för njutiga ögonblick i nuet. Alltid värt det ❤️

Eller så gör du som jag! Varför inte? Vad är egentligen det värsta som kan hända när Universum alltid håller dig om ryggen? Jag tänker att jag får se om knappt en månads tid 😉

Puss och god natt,

Sandra

Personlig utveckling, Sandras Soulfulness, Soulful by Kosk

Att uppfatta en viskning under en rock-konsert

Tack till er som kom på kvällens Soulful Coffee – idag med temat meditation.
Jag hade under så lång tid svårt att njuta av meditation. Det kändes tråkigt, jag blev stressad och fick mest kryp i benen. Tills jag genom meditation mötte upp mig själv för första gången. M I N D   B L O W I N G !

Vet du hur ditt huvud känns när det inte är fyllt med tankar? Nä, jag visste inte heller. Jag har under hela mitt liv varit en ”doer”, en högpresterare och i ständig rörelse. Jag tog mig aldrig tiden att stanna upp, för står du stilla så presterar du inte. Och presterar du inte så räknas det inte.

Jag började min väg mot ett lugnare sinne genom yogan. Genom att röra på kroppen istället för att sitta still kunde jag finna stillhet men ändå uppleva att jag åstadkom något (=en mer smidig och vältränad kropp). Universum är genialt på det sättet. Vi leds alltid mot det vi behöver på det mest oväntade sätt. Yoga är fantastiskt, men ett stillat sinne ännu bättre.

31727672_210689916197052_3498549942639656960_n

Vi har alla en inre röst som är ständigt närvarande, ständigt guidande, ständigt hjälpande. Men att försöka höra den utan regelbunden stillhet är som att försöka uppfatta en viskning under en rock-konsert. Något problematiskt, don’t you think?

Svårt att veta hur du ska börja? Kanske kan några av dessa tips hjälpa dig:

  • Stilla sinnet genom fysisk rörelse; promenera, träna, yoga, löp etc.
  • Stäng av radion när du åker bil, några minuters tystnad kan göra underverk.
  • Stanna upp och ta TRE djupa andetag. Svårare än så behöver det inte vara. Jag lovar dig att endast tre djupa andetag kommer att göra skillnad.
  • Sätt i hörlurarna och lyssna på din absoluta favoritlåt på repeat i minst 10 minuter. Bästa sättet att vara i sig själv.
  • Börja med en guidad meditation, förslagsvis den här härliga morgonmeditationen: https://www.youtube.com/watch?v=F_kkz0i8DjE

Och om du vill njuta av det härliga att meditera i grupp så kommer snart en ny chans att meditera tillsammans med mig på Soulful by Kosk. Jag ska försöka få till en ny meditationskväll under juni månad ♥

Med all min värme,
Sandra

Personlig utveckling, Sandras Soulfulness

Less is more

Hej alla härliga,
Livet rullar på. Visst går det fort?

Jag hade en fantastisk kväll tillsammans med J igår. Vi vardagslyxade med en god middag på stan och satt sedan hemma i fåtöljerna med varsin kopp te. Jag uppskattar verkligen tiden när vi stannar upp för att skapa utrymme att bara vara med varandra. Han får mig alltid att reflektera och hjälper mig att sätta ord på mina tankar och känslor.

Jag har haft en lite längre period när jag har sökt mig in i mig själv. Jag har känt ett ovanligt stort behov av ensamhet och tystnad. Jag har svårt att finna lugn och balans i den förändringsprocess som jag för tillfället befinner mig i och det gör det svårt för mig att lyssna och lita på min inre röst. Då hjälper han mig.

Det som framkom efter gårdagens härliga samtal var min längtan efter att ”skala av”. Jag har under en längre period känt att livet och tillvaron innehåller för mycket. Hur hinner vi med allt? Varje morgon när vi vaknar har vi hundratals val framför oss, på gott och ont. För tillfället gör det mig mest stressad. Jag vill för mycket. Tiden räcker liksom inte till.

30909903_10155174400921036_584651204_o

Så mitt mantra att jobba med den kommande tiden är ”Less is more”. Fullt fokus på några få utvalda delar i livet istället för att vara splittrad mellan många olika. Det är en konst! Och grunden i ett själfullt liv. Mer närvaro. Mindre stress.

Om du fick välja bort allt i ditt liv som du inte gör för din egen skull, vad skulle då bli kvar? Det är frågan jag ställer mig. Och svaret får bli ledstjärnan i skapandet av mitt liv. Vad blir ditt svar på den frågan? ♥

Kärlek,
Sandra

Sandras Soulfulness

Jag gör inte detta ensam

Jag tappade bort mig själv ett kort tag. Det blev lite för mycket och jag glömde bort det mest basala som finns, att andas. Någon annan som kan relatera?

Idag fick jag äntligen insikt om varför jag känt mig så vilsen de senaste dagarna. Allt i mitt liv har den senaste tiden handlat om att prestera någonting. Även när jag har haft ledig tid och möjlighet att göra saker som ger mig energi så har jag gjort det med syfte att lära/producera/dokumentera/utvärdera… Inget jag har gjort har jag gjort för nöjes skull. Jag glömde helt enkelt bort att njuta och lyssna inåt. Igen 😂

Så idag har jag bara njutit av mig själv och mitt eget sällskap, utan prestation. Som balsam för själen! Ensam hemma, god mat, tystnad, tid att tänka, tid att andas, en stunds meditation och samtal med mig själv, lugn & ro ❤️

Under meditationen kom jag till en lugnande insikt; Jag gör inte detta ensam. Jag är delaktig men aldrig ensam i skapandet av mitt eget liv.

Vad menar jag då med detta? Jo, jag menar att vi alltid har kärleksfull och stödjande energi bredvid oss när vi tar oss fram genom livet. Kalla det änglar, guider, Gud, förfäder från förr, Universum, what ever you like. Men du är aldrig ensam. Du har alltid stöd, hjälp och kärlek vid din sida.

I dagens samhälle ska man vara så j*kla redig och självständig. Men vet du vad? Om jag istället kan få hjälp på traven så tänker jag inte vara envis och kämpa på ensam! Därför väljer jag idag att välkomna energi av stöd och kärlek in i mitt liv. Jag accepterar att jag är fullkomligt trygg och stöttad av Universums kraft. Share my vibe?

Med all min kärlek,

Sandra 🌟

Sandras Soulfulness

Ingen liten lort

Min ”high” från helgens mässa klingade av och ersattes av trötthet som sänkte ner mig i ett oväntat djupt ångest-hål. G O D E   G U D! Någon annan som är bekant med detta?

Början av veckan har varit intensiv med många, fullspäckade jobbtimmar. Det var först igår kväll som jag kom hem och verkligen landade… J var i full gång med att sortera papper och räkningar. Åsynen av alla papper sände mig rätt in i en destruktiv tankespiral som fick mig att ifrågasätta precis ALLA beslut som jag har fattat de senaste veckorna.

”Åh, herre gud! Jag är bara anställd i två månader till.”

”Vad ska jag sedan göra med mitt liv? Min tid?” 

”Hur ska jag tjäna pengar?”

”Vilken människa skulle vilja betala pengar för MIN hjälp?”

”Vad har jag att erbjuda världen?”

”Jag kan ingenting.”

”Jag är värdelös.”

”Alla kommer att tycka att jag är en bluff.”

etc.

Låter som en trevlig kväll? Det var det inte haha! Men många djupa andetag, uppmuntran från min man och en god natts sömn senare så hade jag lyckats kravla mig tillbaka upp till marknivå igen.

Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.”
– Bröderna Lejonhjärta

Jag är ingen liten lort! Jag är en klok själ som utforskar livet på jorden i en kropp full av rädslor. Rädslor som jag utmanar skiten ur just nu. Och det är obehagligt ibland!

Det jag vill komma fram till är att det inte nödvändigtvis behöver vara enkelt att följa sin rätta väg, däremot så är det alltid värt det. För när vi väl lyckas tysta vår destruktiva, inre dialog (vårt ego) som gör allt det kan för att trycka oss tillbaka in i ”trygga boxen”, då jobbar vi med personlig utveckling på riktigt #fuckyourfears

Värme & kärlek ♥
Sandra

Sandras Soulfulness

Mental vila utan ”måsten”

Hej igen 

Jag har haft några välbehövliga dagar med vila från omvärlden. Det är roligt att försvinna in i ett kreativt skapande och riktigt försjunka i uppbyggnaden av Soulful by Kosk. Nackdelen är att hjärnan ständigt går på högvarv och för mig är det svårt att trycka på paus-knappen. Det har med andra ord varit en utmaning för mig att finna mig i nuet under de senaste veckorna.

De här dagarna har jag verkligen varit i nuet. Jag har njutit av naturen, fått kliva in i lilla C’s fantastiska värld av lek och bus, älskat min man och tagit mig tid att möta upp mina egna känslor.

Och det är väl just det här som gör att vi älskar semester, är det inte? För semester ger oss tillräckligt med tid och utrymme att verkligen vara närvarande. Inga ”måsten” och oftast härliga miljöer och upplevelser tillsammans med de vi tycker om. Det svåra är att ta med sig känslan tillbaka till vardagen. Det svåra är att bygga ett liv som tillåter oss att uppleva semesterkänslan oftare än några få veckor om året.

En av de viktigaste saker som J har fått mig att implementera i mitt och vårt gemensamma liv är att aktivt jobba bort alla ”måsten”. Han försöker banka in i mitt stressade huvud att jag faktiskt inte måste någonting. Det fungerar ibland (inte alltid) och har gjort stor skillnad för mig. Jag försöker till och med ta bort ordet ur mitt ordförråd. Jag måste ingenting; men jag vill/kan/ska…

Jag utmanar dig att själv försöka ta bort ordet och alla ”måsten” under en eller flera dagar. Eller i alla fall bli uppmärksam på hur ofta du tänker eller säger ordet måste på en dag. Kanske kan det göra skillnad för dig också och tillsammans kan vi röra oss mot ett liv med mer semesterkänsla i vardagen.

29187296_1877393908959882_1686488659043287040_n

Nu ska jag fortsätta att avnjuta mina sista 24 semestertimmar för att sedan ta med mig min nyfunna balans in i vardagen.

Trevlig onsdagskväll ♥
Sandra