Sandras Soulfulness

Jag vill inte möta din blick

Det har varit ett par riktiga skitmånader, allvarligt talat… Jag har tvingats inse att jag inte alls mår bra. Inget drastiskt har hänt, inget omvälvande eller hjärtekrossande. Jag mår bara inte bra. Och det är helt okej.

Det har hänt så mycket under de senaste två åren som har stärkt och hjälpt mig framåt i min egen utveckling. Nu har jag nått en punkt där jag är redo att möta saker i mig själv som känns tungt. J*vligt tungt! Och Universum utmanar mig verkligen. Jag som allt som oftast är i balans och känslomässig harmoni känner mig svag och omtumlad.

Jag har vaknat upp till en verklighet där jag tvingas inse att jag har kört på i ett tempo som inte är hållbart för mig. Under större delen av mitt liv. Nu säger kroppen ifrån. Jag orkar inte mer. Jag är trött. Hela tiden. Ingenting är roligt. Jag har slutat säga att det är bra när någon frågar. Idag insåg jag att jag inte ens orkar möta min omgivnings blickar. Det gjorde ont att inse…

Det är i ögonen som sanningen bor. Jag känner mig sårbar och ledsen, ensam och trött. Om du möter min blick så ser du det. Och det orkar jag inte. Därför tittar jag hellre bort. Jag som verkligen uppskattar ett samtal när jag kan möta din blick och vara närvarande i vårt möte… Jag vill inte det nu.

27720997_10154979165131036_896736526_n

Inget drastiskt eller omvälvande har hänt, jag orkar bara inte.  Jag vet knappt varför, bara att jag behöver ta det på allvar. För att jag ska hålla långsiktigt. Det känns så jobbigt att erkänna för mig själv att jag inte klarar av allting som jag vill. Men det är okej. Jag försöker att ge efter för processen och göra det jag behöver för att ta mig igenom det tunga. Så jag kanske inte möter din blick när vi möts just nu. För jag kämpar lite. Men jag vet att jag är stark nog för att genomföra de förändringar som krävs för att livet ska bli härligare när jag ”kommer ut på andra sidan”.

Jag kanske inte möter din blick för jag kämpar på insidan. Jag kan inte säga varför och det är okej. Idag känner jag att allting är som det ska vara och att det kommer att bli bättre.

Sandra

Sandras Soulfulness

En mors kärlek

Du vet värmen som sprider sig i kroppen när du får vila i mammas armar? Eller den härliga känslan i en väns, kärleks eller älskat husdjurs närhet? Det är healing. Vi har alla förmågan att ta emot den. Och vi har alla förmågan att ge den. Det handlar om viljan att ge villkorslöst och sedan lita till att Universum sköter resten.

Ren, kärleksfull energi som strömmar genom kroppen och rensar ut det som inte längre tjänar eller rent av tynger oss. Vi har alla upplevt det, men inte alla gjort det medvetet.
Vissa av oss har förfinat processen och kan medvetet känna in och förmedla vilken energi vi hjälper till att rensa ut. Fysisk smärta, känslor, stress eller andra symptom.

IMG_0826 (2)
På dagens kalas är jag febrig, trött och har ont i halsen. Mamma har alltid energi att ge och vips så känns det lite bättre.

Min älskade mamma är en mästerlig healer. Hon har healat mig och min syster under hela vår uppväxt. Legat och kliat oss över ryggen, masserat våra fötter eller kramat om våra stresstela axlar. Mammas kärlek gör alltid allting bättre ♥

Med lite träning hoppas jag också kunna ge lika fin läkning för kropp och själ som hon gör. Jag älskar dig mamma!

Sandra ♥